True Treasure

http://untzuntz.blogspot.com

NY BLOGG. GÅ IN DÄR ISTÄLLET. LÄTTARE ATT BLOGGA MED BLOGSPOT. BLOGGAR VARJE DAG NUMERA. HEJ MED ER OCH SÅ.

Min dator sa upp sig, men nu har jag äntligen fått den att fungera en stund. Ny dator anländer på torsdag, en liten grön blev det. Den ska bli min nya kompis.

Det händer som vanligt inte alls så mycket i den lilla staden. Men vi går mot grönare tider och jag har delat lite soltimmar med fina människor. Jag har fått jobb och börjar på söndag nästa vecka, Ylva ärar oss med en visit nästa vecka och om vädret tillåter så blir det grillning i min "trägård". Man kan inte må dåligt just nu, känner jag.

Kollade på randomprogram inatt, något diskussionsprogram på SVT. Den där komikern Öz var med. "Skriv inte om vad du gör, skriv vad du tänker" - så sa han. Det vettigaste jag hört någon säga på jag vet inte hur länge. You go, Öz. Filosof där. Skriver nog ändå lite om vad jag gör, tänkte jag. Jag tänkte det i alla fall, det borde räknas. Just nu tänker jag, att jag inte vill vara i Sverige. Just nu tänker jag, att jag har det jävligt bra. Just nu tänker jag, att jag hatar för mycket här i världen. Hat är aldrig bra. Just nu tänker jag, att livet är inte rättvist.

Min mormor, hon har elakartad cancer. Jag älskar henne, väldigt mycket. Hon har cancer. Jag tänker på människor som varit missbrukare i trettio år, gravt skadade narkomaner som bara skadat sina flickvänner, fruar, barn. Som begått brott som är oförlåtliga. Män som våldtar sina döttrar. Människor som startar krig, som väljer att ta död på folkgrupper. Människor som misshandlar försvarslösa djur. Dessa människor får ändå, ibland, leva väldigt länge. Utan större komplikationer, deras största problem är enbart deras egon. Livet är orättvist. Treåriga barn får dö i leukemi, men missbrukaren med HIV som bara skänkt olycka - han ska få leva. Det är orättvist. Världen är orättvis. Ingenting vi inte redan visste alltså. Den bara är det. Ville få det ur mig.

Orättvist att min dator säckat på heltid och att det är långt kvar tills den tjugofemte dessutom. Orättvist.

Här kommer en bild på mig ifrån London. Finns typ femhundra bilder, det kommer upp senare - när jag införskaffat en datorkompis igen. Sista två dagarna betedde vi oss som japaner med kameran.

Jag ar i London. Det ar awesome. Har vidrigt trevligt. Flyttar nog hit. Ja, det gor jag. Sverige suger i jamforelse. Pa riktigt. Det ar sa tragiskt i Sverige jamforelsevis, vill inte ens jamfora. Man blir for ledsen av det. Hej da.

Det är helt otroligt hur mycket jag älskar honom. Två år har gått och idag är jag äckligt kär, har varit det hela veckan. Ikväll är det London som gäller, fyfan vad vi ska besudla det där hotellrummet och resten av staden. Får se hur långt vi hinner. Nog med intima detaljer, eh..

Hörs om sex dagar då lilla blogg. Om jag kommer hem vill säga. Åker ju med silvertejpryanair, så man vet ju aldrig. Men ändå. Bilder på när jag är turist kommer upp. Hejdå!

Var hälsad mina miljoner läsare.

Har ni en bra dag? Mycket att vara lycklig över just nu kan jag känna. Det är ju plusgrader ute, bara det är väl något som man ska vara tacksam över - om man bor i Sverige. Som har minusgrader typ... åtta månader om året. Men vi bor ju inte i Japan i alla fall.

Om en vecka åker jag och Mr. till London och Beatrice gav mig ett datum på när hon kommer hem. Som sagt - lycka. Jag tjatade sönder henne. Tänk att det var fem månader sen jag såg min andra halva. Helt otroligt. Kommer att grina sönder när jag ser henne, garanterat, jag är en sån jävla tönt. En lycklig tönt.

What else? Läser lite på olika nyhetsportaler. Hemskheterna i Libyen, Japan och visste ni att de avlat fram autistiska möss nu? Japp. Det är en jävla blandning. Ta en promenad nu, träffa Linn för kaffe och hälsa på mitt gamla jobb för att se hur flashigt dem har fått det. Min kamera är redo att hämtas ut imorgon, fick smsavi idag. Inte en dag försent. Har inget mer att komma med nu. Hejdå.

Idag är en sjukt dålig dag, borderline på mitt humör. Behöver en långpromenad. Japp, japp. Imorgon är en bra dag. Hejdå.

Jag har visste något att blogga om idag, kom jag på nu. Klockan 21.22, just nu - kom jag på det roligaste. Jag har ju haft en great helg. Förkrök hos My med skön stämning och helt oplanerad utgång för min del i linne och jeans typ, men fyfan så kul det var. Dansade (hoppade omkring) i två timmar, krogen stängde och jag drog hem. Nu till det roliga.

Jag är påväg över bron, lyssnar på "Miami 2 Ibiza", sjunger mig fram över bron - lyckorus i kroppen. Från ingenstans kommer en kvinna i trettioårsåldern som frågar om jag ska gå hem själv. Jag tar ur mina lurar och säger att, javisst, det ska jag. Närå, men hon tyckte inte att jag skulle gå själv så jag fick sällis. Snällt, eller hur? Det är en bit att gå, liksom. Kul med sällskap och jag var ju glad. Vi ser Jehovas samlingshall på avstånd och jag börjar snacka Gud och ja... Läs föregående inlägg, jag snackade om hur accepterat det är med religion när sekter som Jehovas får smutskastas fritt - när allt ändå hör ihop med hjärntvätt och kontroll. Ja, jag malde nog på skitlänge och det hela var nog mer än fyllemonolog med mig själv än en dialog med en främling. Avslutningsvis:
Jag: Ja, vad tycker du då? Tycker du inte att det är helt jävla sjukt, det här med religion i överlag? Människor är fan dumma i huvudet. Det föder ju bara hat, hat, hat. Trist, trist att människor tänker i grupp, eller hur?
Kvinna: Jag är Jehovas vittne.
Just här blev det ju lite besvärad stämning, väldigt pinsam tystnad. Hon hade inte sagt mer än tre ord på hela vägen säkert men det hade självupptagna jag inte reflekterat över. Nu var hon lite röd i ansiktet.
Jag: ...ja. Jag också! Heh, det var ju bara på skoj. Ett skämt! HEH!
Jag försökte rädda situationen med att säga att jag också var Jehovas, det fungerade kanske inte så bra. Den lilla staden jag bor i är liten, som sagt.. Jag hoppas att hon inte känner igen mig.

Har ingenting att blogga om idag känner jag. Har inget att göra just nu heller, för den delen. Om en timme ska jag glida ner till den lilla staden och göra lite ärenden och sen ska jag träna. Men just nu är humöret, rastlös. Så jag läser lite bloggar. Alla gör listor. Listor, listor, listor. Jag är inte sämre jag inte, så jag tänker också göra en lista. Eller alltså, jag stjäl en randomlista som någon annan redan har stulit and so on.

10 FAVORITER
Färg: Vit. Spelar ingen roll vad folk säger, det är en färg.
Mat: Kött.
Band: Jag lyssnar på för mycket musik för att kunna svara på det.
Bok: Just nu gillar jag det mesta med John Ajvide Lindqvist.
Sport: Hahaha!
Årstid: Sommaren, alla andra årstider suger. Jag är inte bitter.
Veckodag: Söndagar.
Glassmak: Citronsorbet.
Tid på dygnet: Nätterna.

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Rastlös.
Smak: Ehm. Havregrynsgrötsmak med en touch av jagharnyssborstattänderna?
Kläder: Mörka stuprör, svart tröja.
Bakgrund: På datorn eller, va? Sommarbild i så fall.
Nagellack: None.
Tid: 12.01
Omgivning: Vardagsrummet.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Nej, inte direkt.
Brutit mot lagen: Ja, det har nog de flesta egentligen.
Blivit arresterad: Nja.
Badat naken: Ja.
Varit med på TV: Nej.
Kysst någon du inte känner: Jag har också varit sexton, så ja.

2 VAL
Kaffe eller te: Jag gillar té men jag kan inte leva utan kaffe. Så kaffe.
Vår eller höst: Våren. Det är närmare sommaren.

1 ÖNSKAN:
Alltså, en tjänst på 100% skulle ju inte sitta hela fel. Men osjälvisk som jag är säger jag som alla skönhetsdrottningar; "I want peace... and... and love. And understanding. And I want all war to end. I wanna live in a world built on love. Just, just love."
...säga vad man säga vill, men vad Miss USA och Fröken Sverige måste vara bänga.

Hade så jävla roligt igår. Oväntat asroligt hade jag. Helt i min egen lilla bubbla, dansade loss i två timmar och gick hem direkt vid stängning. Innan jag gick hem hann jag spotta på ett gäng killar som var WAY too much. Bra kväll, bra musik, bra vänner. Himla... bra!

Förövrigt ska Carolina Gynning släppa en roman. Innan har hon ju släppt något självbiografiaktigtwhatever. Laura - flickan från havet, heter den. Jävla tönt-titel.

Kom på en till grej man lurar i barn som är konstig. Tandféen. Skitkonstig. Äckeltant. Flyger omkring när små barn sover och tar deras mjölktänder för några spänn. Sälj dem på tradera, ungar - för den där tanten är inte att lita på. Seriöst. Vad ska hon med alla tänder till? Var förvarar hon dem? Dessa konstiga grejer vi tutar i ungar, är det för att deras barndom ska bli mer som en saga kanske? Lite mer magi? Som vuxna tanter som stjäl tänder, det är magiskt? Jag vet inte. Sitter här som ett frågetecken.

Skulle tränat med Ebba, fick ge bangarkortet - again. Herregud. Hallisar på hög nivå, är ingen rockstjärna längre tydligen. Så trött så att jag ser stjärnor, det går i vågor. Det svider i mina ögonlock igen nu, men såfort jag lägger mig i sängen dunkar hjärtat i hundraåtto. Jävla koffeintabletter, det var sista gången. Nu ger jag det ett nytt försök, behöver däcka ordentligt och få tio timmars oavbruten sömn. Minns för ett par år sen när jag kunde dygna utan att jag själv ens reflekterade över det, men som sagt - jag är tydligen ingen rockstar. Sucks. Imorgon är det begravning och sorg för min familj, det är konstigt vad livet slår än i magen ibland. Godnatt.

GOOD MORNING ALL MY BILLION READERS AROUND THE WORLD!

Klockan är halvsju på morgonen och jag har inte gått och lagt mig. Har varit i tvättstugan sen 23.00 igår. Nu är sista maskinerna i tumlaren. Jag har tvättat elva maskiner. Elva. Jag har alldeles för mycket kläder. Matrialistisk skam. Så mycket tvätt som jag tvättat nu... Så mycket tvätt ska det aldrig bli igen. Aldrig, någonsin. Fyfan.

Konstigt nog är jag inte så trött. Druckit kaffe nu och ätit frukost. Tänkte ta en dusch och plocka lite. Runt tio tar jag en promenad, i det som ser ut att bli - fina vädret. My fyller år och jag ska göra smörgåstårta åt henne, vänpluspoäng till mig. Ingen plan på att gå och lägga mig förrän ikväll, det är ingen idé. Somnar jag nu, så somnar jag verkligen. Hålla sig aktiverad, hela dagen. Min dag är inte ansträngande, det suger att vara arbetslös. Träffa My, handla ingredienser, fika i solen, träffa Oskar, sola solarium och träna med Ebba. Vi får se hur mycket jag pallar med träningen, får trycka ett par koffeintabletter innan så jag presterar något åtminstone. Det är en bra dag som väntar känner jag, men varje dag är inte såhär trevlig. Jag har energi för tre personer, ungefär. Jag glider bara omkring och är understimulerad hela dagarna i vanliga fall, jag måste ha något att göra, något att vakna till. Vem orkar umgås med sig själv konstant? Det hela resulterar i att mitt temperament som är hemskt i vanliga fall, blir ännu hemskare. Stackars min boytoy. Han har tålamod och tar det med ett leende. Någon borde ge stackaren ett diplom.

Jag har udda diskussioner. Nyss diskuterade vi Nalle Puh. En vän hade hittat en bild när Nalle Puh mördat Ior och var alldels täckt i blod. Jag kan tänka mig det här om Nalle Puh. Jävla psykopatbjörn. Dom är så jävla taskiga mot Ior. Allihopa i Sjumilaskogen är sjuka i huvudet och helt empatibefriade. Stackars Ior. Han har inget hus, lite pinnar liksom. Som alltid rasar. Han lider av depression, behöver knappast vara psykolog för att se det. Alltid lite flöddrigt asledsen liksom. Känns inte okej. Dom skiter i honom. Jävla Nalle Puh.

Alla barnprogram propagerar för droger och att det är kul att vara elak. Tur att barn inte fattar något och bara tycker det är trevligt med talande djur och starka färger.

Bumbibjörnarna: Bumbibärssaft. Som de studsar av, blir pigga som fan. Blandas till med hjälp av bär då, självklart.
Mumintrollen: Har ni sett deras pupiller? Shit. De åker till massa öar och "Oj, här är en svamp jag aldrig stött på förut! Så ovanlig." Han äter den och börjar få hallisar. Alla varelserna i Mumindalen är ju freaky.
Bamse: Propagerar för att man inte ska slåss, men ska likt förbannat måste han spöa vargen. Det kan han inte göra utan sin dunderhonung som hans farmor gör åt honom. Utan dunderhonungen är Bamse bara en värdelös vanlig björn. Ingen skulle vara kompis med Bamse om han inte åt dunderhonung.
Karl-Alfred: Blir stark av att äta spenat. Får jättearmmuskler. Kolla hans deformerade ansikte. Anabola? Just sayin'..
Björnes Magasin: Det är alltså en vuxen man i björnkostym. Han pratar med en snigel och ropar på en trähund. Ibland drar han runt den där snigeln i ett koppel. Ibland skäller han på trähunden. Han äter pepparkakor, för att man blir snäll av dem. Vad händer om Björne inte får sina kakor, undrar jag? Är han inte snäll längre då?

Det finns en hel del exempel kvar. Jag orkar bara inte. Allt jag ville säga var att Nalle Puh är en psykopatbjörn.

Detta är ett inlägg dedikerat till enbart mig själv, för att påminna mig själv om att jag har det jävligt bra. Du får läsa det också, Y. Det är okej.

Biljetter i handen, utskrivna och klara. Frågan är nu hotell. Hur väljer man ett hotell? Det är okej om det är lite mögel, den londonaniska (vore inte det ett fantastiskt ord?) standarden är inte så hög. Dock har jag vissa krav. Inga hostel, inga vandrarhem. Jag vill inte dela rum med strangers, mitt sexliv mår inte bra av det. ...or does it? Nej. Vidare vill jag inte heller ha ett hotell en mil ifrån själva London. Det skulle suga. Och jag vill inte att det kostar en miljon för sex nätter. Det skulle också suga. Men lite mögel går bra alltså.

Det är nog alla svennars favorithobby att prata och längta efter sommaren just nu. Jag längtar också. Sommaren 2011 kommer att bli ganska awesome. Ganska jätteawesome. Ska försöka få Fröken MJ till lite enklare helgresor, det är nog inte så svårt. Utöver blir det vin, bad, långa nätter och uteserveringar. Precis som det ska vara.

I augusti åker vi på en simpel solsemester i två veckor. Till Icmeler. Den varmaste månaden i Turkiet med en medeltemperatur på trettioen grader under dagtid, tjugotre under natten. Vilket betyder runt fyrtio grader varmt. Skrämmande trevligt, jag gillar värme som andra människor finner äcklig och outhärdlig. Den enda vettiga guden som folk ber till måste vara Solguden.

Egentligen skulle vi tågluffat i Balkan under augusti, men fuck vad dyrt det är. Satt vid köksbordet och gjorde lite kalkyleringar på det, ont i magen och ångest över resultatet. Bröt ihop lite och tyckte sommaren var förstörd. Kan inte leva på vatten och bröd för att tågluffa, jag fungerar inte så. Mr. räddade snabbt situationen med "Eeh, vi, vi, eh.. vi kan åka till ett varmt land? CHARTER? HALLÅ? TURKIET?! VAR INTE LEDSEN!" It worked. All happy now. Reklamerade interail-korten. Bakslaget gav mig två veckor i solen. Helt okej. Tågluff nästa år.  

Det känns bra att ha saker att se fram emot efter den här långdragna vintern, grå vardag blir lite lättare då. Jag dör lite av lycka när jag tänker på det. Värme, värme, värme! Jag bor i helt fel land som har den här fetischen för överdriven värme. Men jag har så sjukt dålig blodcirkulation, så jag bara chillar sönder under sommarmånaderna. De två månaderna vi har som är varma. Som förhoppningsvis inte regnar bort. Vilket det brukar göra. Men det är lugnt om det är regn, bara det är varmt.  

The upside
Jag kanske har ett 100%-jobb snart. Jag fick äntligen lite färg idag. Min träning går bra och kommer att börja gå bättre. Jag har väldigt fina vänner! Jag har en väldigt fin pojkvän! Våren är på gång, idag såg jag snödroppar. Y flyttar hem i augusti - den där augustimånaden blir ju bara bättre och bättre. BF kommer hem från sin Asienresa inom en månad - som jag saknat! DET GÅR BRA NU, KOMPIS, DET GÅR BRA NU!

...on the downside, jag har inte fått min kamera.

Nu har Ryan Air slutat att göra mitt liv till ett helvete och allt är som det ska, har till och med fått bokningsnummer. Tack, Ryan Air. Tack för att jag inte behövde ringa och bombhota erat huvudkontor i Indien. Nu känns allt genast mycket bättre. Den 30:e mars åker vi till London, me and my boytoy. Återvänder den 4:e april.

Ryan Air är kul. Första gången jag satt på deras plan, satt jag fönsterplats vid ena vingen. Det var silvertejp på den och lite sladdar hängde ut. Who cares, tänkte jag och somnade. "Allt som inte går att laga med silvertejp är trasigt" - uppenbarligen så gick det ju faktiskt att laga då. Gosh, folk är kinkiga.

Japp. Det blir najs, London alltså. Jävligt najs. Det är vår där - här är det snö. Det är sol idag visserligen, tummen upp för det - men det är förtfarande snö. London, 10-16 grader. Sverige... Vi hade -8 inatt. Inte lika okej. Idag är min agenda väldigt hemmafruig. Jag ska tvätta, gå och handla lite mat, skura mina golv (så att jag kan ha vita strumpor på mig) och senare gå ner till solariumet och ge min kropp lite färg som inte är vit.

Kaffe i solen nu med overkligt bra musik i lurarna, sen tar jag tag i den här dagen. Hoppas på att kameran anländer idag också.

Nu gör jag ett nytt försök med diskbergen. Gick skitdåligt igår verkligen. Såhär gick det till.

Drar undan lite disk. Ska sätta i diskploppen. Lyckas skära mig på en kniv som ligger där i berget.

Jag: JAHA. Men FINE ditt jävla diskberg, nu tänker jag verkligen inte diska dig!
Disken: Förlåt! Det var inte meningen.
Jag: Nej, det är oförlåtligt. Aldrig.
Disken: Snälla, diska mig! Jag är så SMUTSIG!
Jag: Glöm det, fuck you. Jag tänker äta en halvliter Ben and Jerrys istället.
Disken: Nej, NEJ! Jävla tjockis! KOM OCH DISKA MIG!
Jag: DET SKULLE DU KANSKE TÄNKT PÅ INNAN DU SKAR MIG!

Disken blev så jävla ägd.

Så gick det till. Hoppas disken sköter sig nu.

Jag ler mycket när jag läser den här texten. Sjukt privat text, skriven sommaren som var. Jag ler för att det var värt att kämpa för något som kändes enda in i märgen. För något som var och är rätt. Trodde aldrig att något skulle kännas så verkligt och hårt, samtidigt mjukt. Tänk att jag kan älska så pass mycket. Tänk att jag kan bli älskad tillbaka på precis samma sätt. Bra känsla.


2009 10 30

"Han tyckte att jag skulle gå till en terapeut. Han var trött på mina hysteriska utbrott sa han, lite trött. Någon gång i månaden flippar jag ur, hela världen var det minsann. Mina hysteriska utbrott sa han, mina aggressionsproblem. Det var tydligen jag som var aggressiv i förhållandet. Jag var problemet. Jag är en såndär människa, som nog är väldigt proper utåt. Jävligt rolig är jag, ska ni veta. Jävligt kul. Fin fasad, en såndär riktigt käck tjej som gillar indie och pop, klär sig lagomt följande nuvarande mode och leker moralisk när mina vänner har problem. Himla bra tjej, den där, brukar folk säga efter ett möte med mig säkert. Jag hade tyckt att jag verkade som en bra tjej om jag mötte mig.

Men nu var det terapi det handlade om, och jag är väl inte den som är den. Har väl suttit där förut. När du kommer in, det doftar thinnerkänslor och frågelåda. Det sitter en tant eller farbror där, i en sliten fåtölj med nedsutten dyna. Ofta med glasögon, ett litet block som de knåpar ihop citat från "samtalet". Terapeuten har säkert läst tusen olika böcker, så terapueten vet fan vad terapeuten snackar om. Kom inte och tjafsa om det, aight? Du ska sitta där nu. Prata. Ett litet snett leende från terapeuten under tiden som säger - "jag ska analysera sönder dig din lilla parasit, men jag bryr mig inte ett skit".  Ja, jag går väl då. Om jag nu har problem, joddlar jag. Yes, sir. Det kan ju bli något nytt, jag kanske har förutfattade meningar om det här, vem vet. Jag kanske blir en ny människa. Kanske, kanske, kanske. Kanske inte.

Han heter Janne. Janne sitter där i sin pissgula stol, glasögonen ligger på bordet och blocket har han slängt lite nonchalant i knäet. Han biter på en bläckpenna med ett snett leende. Hans gylf är öppen, det tänker jag på. Det är sådär dödligt tyst, tystnaden som säger allt här egentligen. Vi har inte så jävla mycket att snacka om hörrö, Janne, tänker jag. Men jag säger det inte. Janne ler sådär snett, skriver något i sitt lilla block med sin salivindränkta bläckpenna. Jag hade ju rätt, vad ger det här mig? Tänker jag. Jag visste ju redan innan att det var såhär det skulle bli, tystnaden håller på att ta över oss. Tystnaden äter upp rummet och vill slita det i stycken.

Undrar vad han skriver? Verkar helt frisk, detta flickebarn, ingen terapi som behövs här inte. Typ. Nej, kanske inte. Han tittar på mig, med sina små intryckta grå grisögon och jag känner mig mest äcklad. Jag kan inte möta hans blick, istället fokuserar jag på allt annat utom den här Janne.

Jag tänker att vem fan analyserar Janne? Kanske hans patienter? Jag. Hans fru är säkert död - hon dog säkert i någon utav hennes alldeles för många försök att uppfylla hans skruvade sexuella fantasier. Janne är sexmissbrukare. Han våldtar säkert hela personalstyrkan här, men ingen vågar säga ett knyst, för då dödar han dem. Sexmissbrukaren Jan. JANBANAN. Det är därför han följer min röv med blicken när jag går och trycker ner dem mentalt mellan mina tuttar när jag träder in. Han har sagt samma sak till dem allihopa, bergis. Innan vårat möte har han gått igenom min journal och runkat till den. Det är därför hans gylf är uppe såklart. Jävla pervojanne, tänker jag och kikar lite på hans motbjudande dubbelhaka. Ovårdade skit, funderar jag vidare, raka bort ditt äckliga skäggstubb. Janne verkar inte vara någon tankeläsare direkt, för han sitter fortfarande där och tycker tystnaden är trevlig eller något sånt. Tystnaden som äter upp mig njuter han av. Jag tänker att Janne, den där JÄVLA JANNE, han är säkert pillertriller också. Han våldtar nog någon stackars liten brunette, någon nyutbildad nätt liten sak, hon är psykiatriker och han tvingar henne att skriva ut en jävla massa flödder till honom. Så tar dagen slut för Janne vid fem, då sätter han sig i bilen och runkar för trettioelfte gången till Lisa Ekdahl som sjunger för honom från radion. Han kommer hem sen, gör middag kanske, ingen gör ju middag åt honom - och det syns ju att gubben äter liksom. Trycker i sig en pizza kanske, samtidigt som han kollar på porr. På nätterna sen, då sätter han sig på badrumsgolvet och inhalerar roppar och annat flödder. Hans finniga tonårsson är som vanligt inte hemma den här natten heller, han kanske heter Jerry. Jerry är ute och träffar sin livs kärlek Markus, som är trettiotvå och har fru och två döttrar. Lisa och Tindra.

Jag hinner tänka allt det här, samtidigt som tystnaden äter upp mig och Janne suger på sin lilla äckliga bläckpenna. Han kliar sig om hakan och tar på sig glasögonen, tittar lite mer på mig nu. Snart kommer han säga något, jag vet det. Jag blir nervös, börjar svettas. Tittar lite på klockan, kan man gå snart? Pillar med jackärmen, kappan som jag hängt över stolen. Drar ögonen till berlockarmbandet, det finns många berlocker där. Tänker han fråga vad de står för? Jag skulle kanske inte tagit på mig det imorse. Fan, jag kan ju inte vara tyst om han ska snacka. Jag är väl för fan inte fjorton. Nej, helvete. Nu börjar han öppna sin mun, han har inte pennan där längre. Stoppa tillbaka pennan, för i helvetet! STOPPA TILLBAKA PENNAN I DIN ÄCKLIGA JÄVLA MUN! Men det gör han inte, jag vet att han inte kommer att göra det.

- Om du fick beskriva ditt liv, med max två meningar - hur skulle du beskriva det då? Säger han.

Och tystnaden består ett tag efter det. Jag hyperventilerar inombords, borde jag säga det där om hans gylf? Han borde ha upptäckt det själv kan man tycka. Inte särskilt observant av honom, dumma Janne. Nu funderar jag över hans fråga, vad vill han att jag ska svara nu? Jag vill vara ärlig faktiskt. Det är inte alltid det lönar sig med ärlighet på sånahär möten, det vet jag ju visserligen. Nu rätar jag på mig. Sätter benen i kors, min blick drar sig uppåt och fäster sig stadigt i hans. Hans äckliga ögon, vem kysser en människa med den sortens ögon, hinner jag också tänka. Jag flackar inte med blicken alls längre.

- Det är som ett enda stort skådespeleri - och jag är inte ens huvudpersonen."

Jag tycker det är roligt. Innan hade jag en låst blogg med bara sånthär nedskrivet, tragiskt skit med massa tycka-synd-om-historier. Vad man utvecklas som människa - vad ett par år och vad bara några månader och veckor kan lära än saker. Fan vad jag känner mig seriös och sentimental ikväll, men det är verkligen grymt att ha kvar min gamla emolyrik. Lagrat föralltid. Som för att påminna mig själv om att "Ja, fast du är ju inte den människan längre". Självinsikt liksom. Trodde jag aldrig om mig själv!