True Treasure

Jag har udda diskussioner. Nyss diskuterade vi Nalle Puh. En vän hade hittat en bild när Nalle Puh mördat Ior och var alldels täckt i blod. Jag kan tänka mig det här om Nalle Puh. Jävla psykopatbjörn. Dom är så jävla taskiga mot Ior. Allihopa i Sjumilaskogen är sjuka i huvudet och helt empatibefriade. Stackars Ior. Han har inget hus, lite pinnar liksom. Som alltid rasar. Han lider av depression, behöver knappast vara psykolog för att se det. Alltid lite flöddrigt asledsen liksom. Känns inte okej. Dom skiter i honom. Jävla Nalle Puh.

Alla barnprogram propagerar för droger och att det är kul att vara elak. Tur att barn inte fattar något och bara tycker det är trevligt med talande djur och starka färger.

Bumbibjörnarna: Bumbibärssaft. Som de studsar av, blir pigga som fan. Blandas till med hjälp av bär då, självklart.
Mumintrollen: Har ni sett deras pupiller? Shit. De åker till massa öar och "Oj, här är en svamp jag aldrig stött på förut! Så ovanlig." Han äter den och börjar få hallisar. Alla varelserna i Mumindalen är ju freaky.
Bamse: Propagerar för att man inte ska slåss, men ska likt förbannat måste han spöa vargen. Det kan han inte göra utan sin dunderhonung som hans farmor gör åt honom. Utan dunderhonungen är Bamse bara en värdelös vanlig björn. Ingen skulle vara kompis med Bamse om han inte åt dunderhonung.
Karl-Alfred: Blir stark av att äta spenat. Får jättearmmuskler. Kolla hans deformerade ansikte. Anabola? Just sayin'..
Björnes Magasin: Det är alltså en vuxen man i björnkostym. Han pratar med en snigel och ropar på en trähund. Ibland drar han runt den där snigeln i ett koppel. Ibland skäller han på trähunden. Han äter pepparkakor, för att man blir snäll av dem. Vad händer om Björne inte får sina kakor, undrar jag? Är han inte snäll längre då?

Det finns en hel del exempel kvar. Jag orkar bara inte. Allt jag ville säga var att Nalle Puh är en psykopatbjörn.