You still make fun of things you don't even understand
Postad i : Tror & Tycker
2011-03-14 @ 23:17:49 Jag gillar böcker. Gamla böcker är bäst. När de liksom doftar sönderläst. När sidorna faller ut ibland och man får tejpa fast dem igen, då vet man att boken är bra. Det är en udda fetisch kanske. Lite nasty kanske. Som att jag går runt och inhalerar doften av mögliga böcker om dagarna. Så är det inte. Jag har faktiskt inga mögliga böcker. Tror jag.
Det här med författare är kul. Tänk människor, som brinner och lever för att skriva. Sjukligt stora ordförråd, huvudena fyllda med metaforer, idéer och inspiration. Arbetar kanske i veckor för att få fram fakta till ett stycke till en bok, som de sen försöker få publicerad i flera år. Personligen är jag inget fan av Herman Lindqvist, men han är nog ett bra exempel. Historiker, kunnig på sin sak, verkar ha sett sina verk som konst. Vilket man ska göra, tycker jag, om man är författare. Om man är författare, alltså. Vem bestämmer vem som är författare och inte? Var går egentligen gränsen?
Carolina Gynning får skriva en bok, för att hon har varit med i Big Brother, gjort plastikoperationer och synts i TV. Ingen hade publicerat hennes skitböcker om det inte var för att hon faktiskt var en mediaprofil. Hon hade varit en nobody och bokförlagen hade skrattat åt henne. Sofi Fahrmans böcker gav mig sura uppstötningar. Hur ofta nämner hon inte "Elsas långa ben"? Var fjärde mening? Hon är helt kass. Helt kass på att formulera sig, ge intryck och dela ut nyskapande metaforer till läsaren. Dålig miljöbeskrivning, dålig karaktärbeskrivning. Helt kass. Kass, kass, kass. Bara för att man är duktig på att välja ut skor och accessoarer innebär det knappast att man har talang för något annat. Om det vore så att Sofi Fahrman brann för sitt skrivande, hur kommer det sig då att hon började som gjorde?
Jag vet inte, det känns inte som om de här människorna har kämpat för att få sina böcker utgivna. Det känns inte alls som att de tänkt när de väl skrev sina böcker. Snarare så att de kanske bara har gett valfritt förlag en hög med bajs. Och fått det publicerat. Är det inte ganska genant? Att någon som Herman Lindqvist ska sitta i samma fack som Carolina Gynning och Sofi Fahrman?
Förstå alla dessa konstnärssjälar därute som drömmer om att få ge ut en bok. Som kämpar. Jag tycker synd om dem människorna. För när de väl, kanske om tio år, får sin bok publicerad - då sitter de i samma fack som Sofi Fahrman och Carolina Gynning. I skamvrån med Elsas långa ben.
De borde sluta titulera sig som författare och numera börja titulera sig som "bloggare" när de publicerar smuts i inbundet format. Det är väl ändå på det viset de verkligen tagit sig upp i karriären? Genom felstavningar och pussmunsbilder. Kul om de faktiskt hade haft något att förmedla, om de var kunniga eller åtminstone roliga. Inte ens det. Alkis-Göran i Flen har mer att dela med sig av, fast, det klart. Han är ju inte lika glammig som dem och dessutom kan han ju stava till rododendron.
Det här med författare är kul. Tänk människor, som brinner och lever för att skriva. Sjukligt stora ordförråd, huvudena fyllda med metaforer, idéer och inspiration. Arbetar kanske i veckor för att få fram fakta till ett stycke till en bok, som de sen försöker få publicerad i flera år. Personligen är jag inget fan av Herman Lindqvist, men han är nog ett bra exempel. Historiker, kunnig på sin sak, verkar ha sett sina verk som konst. Vilket man ska göra, tycker jag, om man är författare. Om man är författare, alltså. Vem bestämmer vem som är författare och inte? Var går egentligen gränsen?
Carolina Gynning får skriva en bok, för att hon har varit med i Big Brother, gjort plastikoperationer och synts i TV. Ingen hade publicerat hennes skitböcker om det inte var för att hon faktiskt var en mediaprofil. Hon hade varit en nobody och bokförlagen hade skrattat åt henne. Sofi Fahrmans böcker gav mig sura uppstötningar. Hur ofta nämner hon inte "Elsas långa ben"? Var fjärde mening? Hon är helt kass. Helt kass på att formulera sig, ge intryck och dela ut nyskapande metaforer till läsaren. Dålig miljöbeskrivning, dålig karaktärbeskrivning. Helt kass. Kass, kass, kass. Bara för att man är duktig på att välja ut skor och accessoarer innebär det knappast att man har talang för något annat. Om det vore så att Sofi Fahrman brann för sitt skrivande, hur kommer det sig då att hon började som gjorde?
Jag vet inte, det känns inte som om de här människorna har kämpat för att få sina böcker utgivna. Det känns inte alls som att de tänkt när de väl skrev sina böcker. Snarare så att de kanske bara har gett valfritt förlag en hög med bajs. Och fått det publicerat. Är det inte ganska genant? Att någon som Herman Lindqvist ska sitta i samma fack som Carolina Gynning och Sofi Fahrman?
Förstå alla dessa konstnärssjälar därute som drömmer om att få ge ut en bok. Som kämpar. Jag tycker synd om dem människorna. För när de väl, kanske om tio år, får sin bok publicerad - då sitter de i samma fack som Sofi Fahrman och Carolina Gynning. I skamvrån med Elsas långa ben.
De borde sluta titulera sig som författare och numera börja titulera sig som "bloggare" när de publicerar smuts i inbundet format. Det är väl ändå på det viset de verkligen tagit sig upp i karriären? Genom felstavningar och pussmunsbilder. Kul om de faktiskt hade haft något att förmedla, om de var kunniga eller åtminstone roliga. Inte ens det. Alkis-Göran i Flen har mer att dela med sig av, fast, det klart. Han är ju inte lika glammig som dem och dessutom kan han ju stava till rododendron.
